Epoxiplast, EP, är ett vanligen flytande material, som, liksom omättad polyester, i stor utsträckning används som bindemedel till armeringar av t ex glasfiber, kolfiber och s k aramidfiber. (I
svenskan förekommer ibland stavningen epoxy. Använd inte denna eftersom epoxy är engelska. Enligt svensk standard är det epoxi som gäller.)
Oarmerad epoxiplast har goda mekaniska och elektriska egenskaper samt synnerligen god kemikaliebeständighet. Materialet kan användas inom ett brett temperaturområde. Vidare har det goda
krympningsegenskaper vid gjutning vilket gör det lämpat för gjutning av framför allt större detaljer.
Glasfiberarmerad epoxiplast har till större delen bättre egenskaper än glasfiberarmerad esterplast. Det är emellertid dyrare och något besvärligare att hantera under bearbetning av detaljer, något som begränsar materialets spridning.
De stora användningsområdena för epoxiplast är i laminat och armerad plast, vidare i lacker, lim, som gjutmassa och som bindemedel. Glasfiberarmerad epoxiplast är det i dag vanligaste materialet i s k mönsterkort för elektroniska kvalitetsprodukter. Det används också i karosser till tävlingsbilar samt i fiskespön och skidor.
Lacker och lim, baserade på epoxiplast, har mycket god vidhäftning till de flesta material. Så t ex kan man använda epoxilim för att till och med limma metaller. Epoxilacker uppvisar inte bara god
vidhäftning utan också god kemikaliebeständighet och seghet. De används därför i bl a rostskyddsfärger för tankar och konservburkar samt rör inom den kemiska industrin. De används också i form av brännlacker för t ex hushållsmaskiner.
Epoxigjutplast används med eller utan fyllmedel för ingjutning och inkapsling av elektriska och elektroniska komponenter. Som bindemedel används epoxiplast till olika slag av golv och till slitbanor på broar. Ett slitskikt av epoxiplast är lättare än ett motsvarande skikt av asfalt eller betong.
