Aminoplast är en sammanfattande benämning för plaster som baseras på dels karbamidformaldehyd, dels melaminformaldehyd. Aminoplaster är fasta material. Gruppen omfattar därför karbamidplast, UF, och melaminplast, MF. Karbamid heter också urea, vilket U:et i beteckningen påminner om.
Plasten heter dock karbamidplast och inte ureaplast. Aminoplasterna har goda mekaniska egenskaper och god kemikaliebeständighet. De är mycket hårda och har synnerligen god nötningsbeständighet. De har goda elektriska egenskaper, framför allt när det gäller beständighet mot krypströmmar. Plasterna laddas inte upp på elektrostatisk väg och de samlar
därför inte damm. De är emellertid inte så värmetåliga som fenoplast. De är dock självslocknande.
Aminoplasterna är halvgenomskinliga till opaka. De kan färgas i ett mycket stort antal olika färger. Man använder därvid ett färgat fyllmedel, vanligen cellulosa. Plasterna har också god ljusbeständighet.
De polymerer som aminoplasterna tillverkas av används i lim, bindemedel och lack. Karbamidplast används framför allt för konsumentprodukter, t ex förslutningar, lock, vred och
kapsyler. Den polymer av vilken plasten är uppbyggd används bl a som bindemedel till spånskivor.
Melaminplast används till ytskikten hos fenolplastlaminat. Plastens ljusa färg gör att ytorna kan förses med de mest skiftade slag av mönster. Materialet används i övrigt till tallrikar, uppläggningsfat, tillbringare och skålar. Det kan armeras med glasfiberväv och används då i t ex elektriska detaljer.
