Amorfa termoplaster

Amorfa termoplaster kännetecknas av att deras polymerer är slumpmässigt och oregelbundet inflätade i varandra så att de bildar molekylnystan, jfr fibrer i bomullsvadd (se fig). Den här typen av
polymerer har inte någon bestämd smältpunkt utan mjuknar successivt vid uppvärmning. Detaljer av amorf termoplast kan i princip användas under lång tid vid temperaturer upp till den  temperatur där de börjar att mjukna.

Plaster baserade på amorfa polymerer uppvisar god formåtergivning och måttnoggrannhet samt en obetydlig krympning vid formningen, s k formkrympning. Plasternas styvhet förändras mycket
litet när temperaturen ökar. De flesta av materialen är transparenta i sitt grundtillstånd. Sådana som är modifierade eller som innehåller kompletteringsämnen är dock opaka, t ex ABS-plast.

Nackdelar är att de har begränsad resistens mot lösningsmedel. De uppvisar en utpräglad känslighet för olika slag av organiska ångor samt generellt risk för spänningssprickbildning vid dragbelastning. De har större friktion än de delkristallina plasterna. De är därför mindre lämpade som material i t ex påtagligt belastade och/eller snabbt roterande kugghjul.

Exempel på amorfa plaster är styrenplaster (slagtålig styren, styrenbaserad plast/SAN och styrenbaserad plast/ABS), vinylkloridplast, akrylplast, sulfonplaster, modifierad fenylenoxidplast, karbonatplast, en del termoplastiska esterplaster, aryleterketonplast samt cellulosaplaster.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *