Amidplaster är baserade på polyamid och betecknas därför PA. Den här gruppen av plaster benämns också nylon efter varunamnet på den första kommersiellt tillgängliga amidplasten, som utvecklades av amerikanska DuPont under 30–talet. Numera används nylon som ett vedertaget begrepp för amidplaster.
Det finns många olika olika varianter av amidplast. Dessa betecknas med PA och en eller flera efterföljande siffror. Exempel är PA 4.6, PA 6, PA 6.6, PA 6.10, PA 11 och PA 12. Siffrorna anger
karakteristiska egenskaper i uppbyggnaden av de olika materialens molekylkedjor. (För att innebörden av sifferangivelserna skall förstås måste de kemiska strukturformlerna för respektive plast redovisas.) Allmänt gäller att ju mindre sifferangivelsen är desto mer framträder materialet som just en amidplast. Omvänt gäller att ju större angivelsen är desto mer liknar materialet etenplast.
Amidplast uppvisar en bra kombination av mekaniska och kemiska egenskaper. Materialen är t ex motståndskraftiga mot nötning. Däremot varierar bl a deras mekaniska och elektriska egenskaper med fukthalten i materialet. Denna kan för de vanligaste amidplasterna uppgå till ca 8 viktsprocent. Eftersom dessutom fukthalten alltid står i jämvikt med luftfuktigheten kommer fukthalten att variera efter klimatiska förhållanden. Det är också viktigt att notera att variationer i fukthalt ger upphov till motsvarande dimensionsförändringar.
Amidplaster används för framställning av fibrer för textila material och för s k formgods av olika slag, t ex lager och kugghjul. Andra exempel är maskinkåpor, block, taljor och gevärskolvar.