Olefinplast

Olefinplasterna är en kategori av plaster som baseras på en typ av kolväteföreningar, som kallas olefiner. Sådana kännetecknas av att deras molekyler har en eller flera dubbelbindningar och att de därigenom är mycket reaktionsbenägna. Kategorin omfattar:

  • etenplaster
  • propenplast
  • sampolymerer

Etenplaster är en grupp av plaster, som är baserade på polyeten, PE. Etenplasternas övergripande fördelar är att de är slagtåliga, även i kyla, att de har goda elektriska egenskaper, försumbar vattenabsorption och att de är resistenta mot de flesta kemikalier samt att de är billiga i tillverkning. Exempel på nackdelar är att de uppvisar begränsad belastningstålighet, dålig värmetålighet och begränsad klimattålighet.

Gruppen etenplaster omfattar framför allt lågdensitetspolyeten, PE–LD med densiteter mellan 0,91 till 0,92 gram per kubikcentimeter, och högdensitetspolyeten, PE–HD, med densiteter mellan 0,940 till 0,965 gram per kubikcentimeter. (Varianter med en densitet mellan 0,92 och 0,94 gram per kubikcentimeter kallades tidigare medeldensitetspolyeten, PE–MD.) Dessutom finns en variant, som kallas linjär lågdensitetspolyeten, PE-LLD. PE–LD, PE–HD och PE–LLD har något olika molekylstrukturer, egenskaper och användningar.

PE-LLD kännetecknas av en huvudkedja med ganska glest sittande, långa sidokedjor. Dessa fungerar delvis som s k lågmolekylära additiv, d v s som mjukgörare. Följden är att materialet är en smula mjukare än släktingen PE–HD, som har en något annorlunda sidokedjestruktur. En annan inverkan av de långa sidokedjorna är att materialet är något mer genomsynligt än PE–HD. Lågdensitetspolyeten används till bl a förpackningsfilm, byggfilm (fuktspärr), leksaker, flaskor och kabelisolering samt innerfilm i kartongförpackningar för mjölk och juice.

Hos PE-HD är sidokedjorna kortare, vilket gör att huvudkedjorna kan packas tätare intill varandra. Detta gör att materialet är mindre flexibelt än sin lågdensitetsmotsvarighet och att det har opaka egenskaper, d v s att det ser mjölkaktigt ut. Det används till bl a backar för läskedrycksflaskor, godispåsar, flaskor för motorolja, bensindunkar, bensintankar och leksaker.

I fallet med linjär lågdensitetspolyeten, eller linjär etenplast med låg densitet, är sidokedjorna korta och sitter tätt intill varandra. Detta medför att materialet är mycket segt. Det används i bl a glassbägare och leksaker. Det används också som seghetsreglerande tillsats i PE–LD–film för framför allt bärkassar.

Propenplast, PP, är ett vitt, mjölkigt material, som i form av tunna filmer är transparent. Det är styvare, hårdare och uppvisar bättre hållfasthet än polyeten. Det har goda elektriska egenskaper och ganska god kemikalieresistens men är mindre tåligt mot slag än polyeten. Vidare är det sprött vid temperaturer från omkring 0 och nedåt.

PP används till bl a fläktpropellrar, instrumentpaneler, flaskor, rör, behållare, rattar, elektriska isolerdetaljer samt höljen till köksmaskiner och hårtorkar.

Sampolymerer, eller copolymerer är uppbyggda av blandningar av polymerer, t ex av polyeten och polypropen. Det ger material med specifika egenskaper, som t ex slagtålighet vid kyla. Sampolymerer används i ökande omfattning i bilar. Begreppet sampolymer är inte knutet till enbart olefinplasterna. Det är ett vitt begrepp som kan avse många andra kombinationer än PE och PP.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *