Armerad plast syftar vanligen på detaljer av fiberarmerad härdplast, vanligen av omättad esterplast eller epoxiplast. Formningen sker oftast i öppna formar. Fiberarmeringen kan utgöras av glasfiber, kolfiber eller aramidfiber. Exempel på några av de mest kända produkterna av armerad plast är båtskrov, hytter, sandlådor och skyddshjälmar.
Vid tillverkning av båtskrov utgår man från en gjutform, som bestämmer skrovets form och finish. Formens insida beläggs med ett släppmedel, som kan utgöras av fast eller flytande vax. Därefter
anbringas ett tunt lager av enfärgad plast, s k ytlager eller gelcoat (engelsk benämning utan svensk översättning). Därefter tillförs plast i flytande form liksom även fibermaterialet.
Tillverkningen kan ske genom antingen handuppläggning eller sprutning. I det förra fallet utgörs fibermaterialet av mattor eller s k roving-väv, som arbetas ned i plastskiktet utan att det uppstår några luftblåsor. (”Roving” är ett engelskt ord, som i båttillverkningssammanhang betyder knippen av parallella, kontinuerliga fibrer. Ordet saknar svensk översättning.)
Plast och mattor eller väv anbringas växelvis tills man fått ett materialskikt med lämplig tjocklek. Skiktet får därefter härda. Vid spruttillverkning av detaljer av armerad plast använder man ett verktyg med munstycken som applicerar plast, härdare och accelerator, tillsammans med huggen glasfiber, s k sprutroving. Efter avslutad sprutning får skiktet härda. Efter härdningen erhålls i de bägge fallen ett laminat med mycket goda mekaniska egenskaper och förhållandevis låg vikt.
Handuppläggning anses ibland ge produkter som hållfasthetsmässigt står något över sprutade produkter. På andra håll anser man att handuppläggning och sprutning kan ge produkter med ungefär samma kvalitetsegenskaper. Men sprutningen är den mer rationella och ekonomiska metoden av de två och den används därför framför allt vid tillverkning i större skala.
Profildragning, eller pultrudering, är en metod som går ut på att fibrer väts av plast och dras genom ett munstycke, i vilket materialet härdas. Metoden tillåter att olika armeringar kan kombineras, t ex parallellfibrer och vävar. Den används för tillverkning av t ex rör, I-balkar, kryssbalkar och ”vingprofiler”. (”Pultrudering” kommer från engelskans ”pull”, d v s ”dra”, och ”extrude”, d v s ”driva ut”.)
Lindning är en metod som förekommer i flera varianter. Den vanligaste består i att man använder armering i form av vävar eller fiberknippen i ett plastbad. Därefter lindas armeringen upp mot en
formgivande yta. Metoden används för tillverkning av t ex rör, tryckkärl, rotationsaxlar, master, fiskespön och nät– eller gallerstrukturer.
