Vinylplast är en sammanfattande benämning för ett antal plaster som baseras på en polymer som innehåller en viss typ av molekylgrupper, s k vinylgrupper. Exempel på vinylplaster är vinylkloridplast, PVC, vinylacetatplast, PVAC, och vinylidenkloridplast, PVDC. Vinylkloridplast är baserad på polyvinylklorid, PVC. Ren PVC har vanligen formen av ett vitt pulver. Det
går att framställa en rad olika PVC–varianter, bl a därför att tillsats av olika mängd mjukgörare ger material med vitt skilda flexibilitetsegenskaper, från mjuka och flexibla material
till hårda och styva. Vinylkloridplasten har goda elektriska egenskaper och utmärkt kemisk beständighet. Med hjälp av lämpliga stabilisatorer kan PVC även ges ganska god klimattålighet.
Materialet är emellertid styvt och sprött vid låga temperaturer. När det brinner frigörs klor, vilket är en nackdel från miljösynpunkt. Det har gjort att materialet utsatts för kritik i miljödebatten.
Vinylkloridplast används i bl a rör, byggpaneler, tapeter, golvmaterial, kabelisolering, cellplastdetaljer (styv eller mjuk cellplast), bilpaneler och bilinnerklädslar. Materialet används också för skyddsbeläggning på plåt av stål och aluminium.
Vinylacetatplast är ett smak– och luktfritt, fast material. Det har god vidhäftning mot andra material och används därför i lim och som bindemedel i färger. Vinylidenkloridplast har mycket god beständighet mot syror, alkalier och en del lösningsmedel.
Materialet har en struktur som ger god gastäthet. Det används därför främst i laminat för vakuumförpackningar eller förpackningar som ska vara täta mot syre och andra gaser. Exempel är inertgasfyllda s k multivacförpackningar för födoämnen som skall hindras från att angripas av luftens syre.